Tryckvåg

När ett kärnvapen exploderar syns först ett extremt starkt ljussken, ungefär som en enorm blixt. Ljuset är så intensivt att det kan blända människor och orsaka svåra brännskador på allt inom ett stort område. Värmestrålningen sprids omedelbart, och utan förvarning finns det i praktiken ingen möjlighet att hinna ta skydd.

Precis där bomben exploderar förstörs allt. Byggnader, människor och föremål förångas eller brinner upp. Kvar blir rök, gaser och små partiklar som stiger upp i luften och bildar ett svampliknande moln.

Strax efter ljusskenet och värmen kommer tryckvågen. Den är extremt kraftig och kan slå sönder hus och byggnader flera kilometer bort. Tryckvågen rör sig med en hastighet på flera hundra kilometer i timmen. Människor nära explosionsplatsen kan dö direkt av trycket, medan personer längre bort kan få allvarliga skador inuti kroppen, till exempel lungskador, sprängda trumhinnor och inre blödningar.

Många skador uppstår också indirekt. Byggnader rasar och begraver människor. Andra kastas mot väggar och föremål. Glassplitter, tegel, betong och trävirke slungas genom luften i hög hastighet och orsakar svåra skador.

Erfarenheter från Hiroshima och Nagasaki visar hur farligt detta är. I Nagasaki beräknas omkring nio procent av de omedelbara dödsfallen ha orsakats av flygande glassplitter. Ungefär lika många dog av annat kringflygande material. I Hiroshima uppskattas så mycket som 30 procent av dödsfallen ha orsakats av fallande eller flygande föremål.

Värmestrålning

”Skuggan” av en stege och en japansk soldat efter atombombningen av den japanska staden Nagasaki, 1945. Soldaten befann sig 2 km från epicentrum när värmen från explosionen brände färgen från ytan av väggen, utom där den skuggades av stegen och offrets kropp. (Foto: Authenticated News/Archive Photos/Getty Images)

Mycket nära explosionsplatsen har värmestrålningen så hög temperatur att nästan allt förstörs direkt. Människor och föremål utsätts för extrem hetta på bråkdelen av en sekund och hela kroppar kan ”dunsta bort” och utplånas. Eftersom värmestrålningen sprids nästan omedelbart finns det ingen möjlighet att hinna ta skydd, om man inte har blivit förvarnad i förväg. Längre bort från epicentrum drabbas många människor av svåra brännskador.

Värmestrålningen orsakar direkta brännskador på bar hud. Kläder kan också fatta eld och förvärra skadorna. Brännskador är mycket allvarliga och kräver lång och avancerad vård, vilket snabbt överbelastar sjukvården efter en kärnvapenexplosion.

Erfarenheter från Hiroshima visar hur förödande detta är. Där beräknas omkring 60 procent av alla omedelbara dödsfall ha orsakats av brännskador.

Den kraftiga värmevågen kan även sätta hela städer och skogsområden i brand. Dessa bränder kan smälta samman till stora eldhav där många människor kommer att skadas eller omkomma. Även personer som söker skydd under jord riskerar att dö av värmen, syrebrist eller genom att andas in giftiga gaser från brandröken, till exempel kolmonoxid och koldioxid.

Värmestrålningen påverkar också ögonen. Det intensiva ljusskenet kan blända människor tillfälligt, och synen återkommer ofta efter några minuter. I vissa fall kan dock ljuset orsaka bestående ögonskador, till exempel brännskador på näthinnan.

Radioaktiv strålning

En kärnvapenexplosion frigör stora mängder radioaktiv strålning. En hög dos kan döda människor omedelbart, medan något lägre doser orsakar akut strålsjuka – en allvarlig sjukdom som leder till långsamt lidande och ibland död efter dagar eller år. Strålning kan också skada arvsmassan, vilket kan göra att barn föds med allvarliga missbildningar.

Initialstrålning

Initialstrålning är den strålning som frigörs direkt vid detonationen. Den består av gammastrålning och neutroner och varar i upp till en minut. Den kan orsaka omedelbara skador på människor, djur, miljö och elektronik.

• Närmast explosionen är neutronstrålningen starkare än gammastrålningen.

• Längre bort jämnas förhållandet mellan de två strålningstyperna ut.

• Intensiteten minskar snabbt med avståndet från explosionsplatsen.

Strålningens konsekvenser

Radioaktiv strålning kan förorena stora områden, vilket kan göra jordbruk omöjligt under år eller till och med decennier. Förgiftning av människor och miljö gör återhämtningen lång och svår, ibland omöjlig.

Radioaktivt nedfall
Strålningen sprids inte bara lokalt utan kan transporteras långt med vindar. Detta kallas radioaktivt nedfall. Människor kan påverkas på två sätt:

1. Direkt kontakt – genom att träffas av det radioaktiva stoftet som regnar ner.

2. Indirekt kontakt – genom livsmedel, växter eller djur som tagit upp radioaktiva ämnen.

En dödlig dos strålning kan motsvara energin i värmen från en enda klunk hett kaffe, vilket visar hur liten mängd som kan vara livshotande.

Elektromagnetisk puls (EMP)

Vid en kärnvapenexplosion kan infrastruktur och kommunikation lamslås på grund av en elektromagnetisk puls, eller EMP.

En elektromagnetisk puls (EMP) kan uppstå när ett kärnvapen detonerar på hög höjd. Explosionen orsakar inte direkt förstörelse på marken, men kan slå ut elektronik, elnät och satelliter över enorma områden.

EMP uppstår när gammastrålning från explosionen passerar genom luften och slår ut elektroner ur luftens molekyler. Elektronerna bildar en kraftig strömpuls som alstrar ett elektromagnetiskt fält. Detta fält sprider sig sedan som en mycket kortvarig våg – den elektromagnetiska pulsen.

Effekter på elektronik och samhälle

EMP kan orsaka allvarliga störningar och skador på elektronik, vilket är ett stort hot mot dagens moderna samhälle. När kärnvapnet exploderar bildas kraftiga elektromagnetiska fält som:

• slår ut elförsörjning

• förstör elektroniska system

• slår ut kommunikation, GPS och datatrafik

• kan påverka samhällsviktiga funktioner som sjukhus, räddningstjänst och transporter

Ett historiskt exempel inträffade 1962, då USA testade ett kärnvapen högt över Stilla havet. Effekterna märktes ända på Hawaii: gatubelysning slocknade, radio och telefoni slutade fungera och flera satelliter förstördes.

Den infångade energin kan överföras till datorer och andra apparater, vilket kan skada livsviktiga system som el-, vatten- och kommunikationsnät. Utan dessa system blir samhället mycket sårbart.

Vid en stor vätebombsexplosion på hög höjd kan EMP påverka elektroniska system över ett område lika stort som norra Europa.

Satelliter och elnät är särskilt utsatta

Idag finns över 13 000 satelliter i låg omloppsbana, men bara ett fåtal är skyddade mot EMP. En relativt liten kärnladdning som sprängs på hög höjd kan:

• slå ut upp till 90 % av dessa satelliter inom en månad

• orsaka stora skador på kraftnät genom extremt höga spänningar

Reparationer och ersättningar kan kosta hundratals miljarder dollar, och de globala ekonomiska konsekvenserna skulle bli ännu större.

Unik förstörelsekraft

Kärnvapen har en förstörelsekraft som saknar motstycke och räknas som massförstörelsevapen. Vid en detonation frigörs enorma mängder energi i form av tryckvåg, värmestrålning och radioaktiv strålning. Tillsammans orsakar dessa effekter omfattande förstörelse av människor, samhällen och miljö på mycket kort tid.

Kärnvapen innebär därför en helt ny nivå av hot mot mänskligheten. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dessa vapen inte är naturkrafter – de är skapade av människor. Det är människor som fattar besluten om deras användning, och det är också människor som har möjlighet att nedmontera och avskaffa dem.